Vingklippt

Nyanställd och 0:- på kontot

...för ett och ett halvt år sen.
Det var första gången som jag själv försökte ta upp något. Jag hade bestämt mej för att berätta om vad Svinet gjort. Jag var verkligen bestämd på att jag ville prata om det. Men terapeuten svarade "det är inte bra att gräva i gammalt" och "du kommer inte må bra av det". Jag envisades med att jag behövde det och fick bara mer och mer irriterade svar tillbaka. DET var tydligen något som inte skulle nämnas.

De hade alltså vetat om det under alla åren. De hade sett mej förstöras och ignorerat det. De lät det fortsätta.

Det var aldrig vården som fick mej att överleva....

...när jag bara känner för att packa en väska och kliva på första bästa tåg.

Igen. Paranoian vägrar lämna mej och jag har åter igen bytt stad. Önskar att jag lyckats flytta ifrån den, den här gången. Jag orkar inte lämna allt fler gånger. Det har varit lite för många de senaste åren.

Byst: 77,6 cm
Under byst: 72,2 cm
Midja: 64,9 cm
Höfter: 83,6 cm
Rumpa: 85,1 cm
Lår: 46,9 cm
Vad: 30,9 cm
Överarm: 22,2 cm
Underarm: 20,1 cm
Handled: 14,4 cm

Vikt: 50,0kg
BMI; 16,5

Äntligen fixat. Nu kanske det går att få "normalt" bemötande på vårdcentralen. Ska nog provringa dem nästa vecka.

Jag föreslår att alla som gjort mej till flyttar till varsin isolerad ö i Antarktis, så jag slipper råka springa på dem någonstans. Jag får ångest av att besöka bland annat hemstaden. Vilken sekund som helst kan svinet, horan, klamydiaknullet eller någon annan riktigt elak människa hoppa fram och förstöra lite till av mej.
Jag hinner inte ens vara "hemma" ett halvt dygn innan svinet kommer släpandes på någon ny stackars tjej. Jag vet inte hur jag ska bete mej. Jag kanske borde stegat fram bestämt. Presenterat mej som "de psykiskt störda exet, som polisanmälde honom för grov misshandel och fortfarande funderar över att anmäla honom för våldtäkt, övergrepp och psykisk misshandel".
Men jag är inte där riktigt än. Inte tillräckligt stark. Däremot vet jag vem den tjejen är. Jag vet en som känner henne. Så jag kan nog berätta sanningen för henne ändå. Även om det inte blir på samma självsäkra sätt som jag önskar.

alla dem som jag en gång trodde var vänner... Ibland googlar jag dem. Jag är inte helt säker på varför. En blandning av saknad, nyfikenhet och ett behov av att känna mej lite bättre än dem. Känna att mitt liv blev bättre utan horan och hennes hov. Kanske andra orsaker också. Jag vet inte.
Alla Dom har i alla fall flyttat till Stockholm, blivit tjocka och ser förjävliga ut i håret.

Jag är smal! har riktiga vänner, och inget behov av att flytta ner till trängselns paradis.

Jag vet inte hur många nätter jag legat vaken nu. Sömnlös. Längtandes. När kommer du? Har du glömt mej?
Jag har inte glömt dej, och behöver dej. Mer för var dag. Varje natt.
Snälla John Blund