F-kassa del 2

Sumering av det senaste året: vi ringer tillbaka, det löser sej, jag lovar att ringa, jag hör av mej, du behöver inte oroa dej, sånt löser sej, vi ringer tillbaka.

Den 3 april talade jag om för surtanten att jag är bostadslös från och med valborg. Hon skulle skicka papper och ringa tillbaka. Favorit i repris: Hon ringde inte tillbaka och inte har det kommit något med posten. Imorgon har det gått två veckor. Det är tur att det är långt kvar till Valborg och mina problem blir akuta. Saker hinner definitivt lösa sej av sej självt på två veckor.

Ringer tanten inte imorron, så tar jag mej en promenad förbi kontoret på onsdag. Jag ska frågar om jag kan få börja ta dit mina saker redan till helgen, eftersom det tar sin tid att flytta med kollektivtrafik. Jag har bett om hjälp i ett års tid och blivit lovad att "det löser sej". Den enda lösningen jag kan se så här sent är att få flytta in i F-kassans konferencerum. MED katt.
Funderar faktiskt på att skaffa mej ett pjano. De skänks bort på blocket och det kommer vara riktigt hatat när jag spelar falskt dagarna i ända i hopp om hjälp.

Jag tänker inte vara snäll och duktig. Jag har varit tyst alldeles för många år av mitt liv. Jag ska ha rätt till allt jag är lovad. Till och börja med är det ett samtal ich sen svaret på frågan jag ställt i ett års tid: Vad gör jag när mina pengar tar slut?

Jag ska bli en riktig plåga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0